Nära och långt

Hon badar.
Jag hjälper till att tvåla in och sköljer ur håret. 
Torkar henne med handduken. 
Hjälper till med rena kläder. 

Hon är frisk och fnissig. 
Men sjuk. 
Det är en bra dag och kanske är det borta. 
Det sjuka. 

Hon har på sig något mjukt.  
Kanske ett par byxor i rosa plysch. 
Jag är lycklig. 
Och lugn. 

Så vaknar jag. 
Det är lika tomt som det varit de sista fyra åren. 
Så nära.
Men så oändligt långt borta. 

Fuck cancer!