Lättare att bära

-Man sörjer aldrig färdigt, säger hon som står på scenen precis framför mig, det fungerar inte så, avslutar hon. 

Stundtals känns det som att det är jag som pratar.
Som att hon står där och upprepar mina tankar.
Att hon ger min föreläsning.

Jag lyssnar på Malin Säwstam som förlorade sin man och två barn i tsunamin.
Hon berättar om hur hon och äldsta sonen ensamma kom hem från Thailand.
Om hur hon efter en tid bestämde sig för att återförenas med sin man och barn.
De på andra sidan.
Inte hur.
Bara att hon skulle.

Det kanske låter starkt och hemskt.
Men inte för mig.
Jag förstår precis.
Och minns hur det kändes.
Hur utvägen och det lätta fanns där om jag inte orkade mer.
Som en livlina.

Hon berättar om hur en av hennes överlevnadsstrategier blev att korta ner tidsperspektivet.
För att härda ut i smärtan.
Hur målsättningen blev att tänka en timme i taget.
Och hur varje dag gick ut på att ta slut så hon fick ta sin tablett.
Den som gjorde att hon fick sova.

Hon berättar om hur hon själv dog den där dagen.
Att hennes kropp finns kvar med en ny Malin i.
Den Malin som fått acceptera det som hänt. 
Som fått forma sig ett nytt liv och som kämpar dagligen med insikten om att det var så här det blev.
Och att det bara är hon som kan göra det bästa av det.

Jag minns och känner igen.
Och inser att det är skillnad.
Att jag faktiskt är friskare nu.
Starkare, gladare och mer rustad.
Men inte mindre sorgsen.
För sorgen kommer inte bli mindre.
Bara stundtals lättare att bära.

Och det är okej.
För nu. 

Fuck cancer!

 

En annan glädje

Djupt, djupt inne i sorgens

mörker, glimtar en annan
sorts glädje fram,
en allvarligare glädje,
i grunden besläktad med sorg.

Se magnolian! 
Den blommar nu!

Av Barbro Lindgren

Fuck cancer! 

Älskade Nora

Älskade Nora, 

för tio år sedan låg vi på BB, 
i lite mer än ett halvt dygn hade du funnits hos oss. 

Med mörkt hår och liten uppnäsa låg du mest och sov,
jag befann mig i ett obeskrivligt lyckorus, 
den finaste tjejen i hela världen var här och hon var min. 

Tack för att du kom, 
för att du var du 
och för att du lärde mig vad kärlek är. 

I varje andetag, 
i varje steg, 
i varje tanke finns du med mig.

Älskar dig,
saknar dig,
längtar till vi ses igen.

Fuck cancer! 

Tio år

Älskade finaste Nora, 

för tio år sedan kom du

och gjorde oss till de lyckligaste

föräldrarna på jorden.

Älskar dig. 
Saknar dig. 
Längtar efter dig. 

Tills vi ses igen. 
Så måste det bli. 
Det vill jag tro. 

Fuck cancer!