torsdag 31 mars 2016

Tunn sårskorpa

KBT, kognitiv beteende terapi. 
För att komma tillrätta med den inre stressen. 
Jag har tänkt rationellt. 
Glömt bort känslorna. 
Som att pilla på ett dåligt läkt sår. 
Det väller ut var. 
Och jag har bara petat på sårskorpans ena kant.

Fuck cancer!

lördag 26 mars 2016

Glad Påsk

Syskonen. 
Mina fina barn.
Ivar, Harry och Nora. 
Femte påsken utan storasyster. 
Saknar. 

Fuck cancer!



lördag 19 mars 2016

Fyra år

Fyra år utan, 
fyra år av saknad, 
fyra år närmare återförening, 
det vill jag tro.

Finaste Nora, 

tack för att du kom till oss, 
förgyllde våra liv och gav oss lyckan, 
vi älskar dig till månen och tillbaka,
om och om igen i alla evighet. 
mamma & pappa

Fuck cancer!



torsdag 17 mars 2016

Besked

Fyra år sedan. 

CT röntgen är gjord.
Vi väntar på svar. 
Om varför hon har så ont i ena sidan. 
Om det är metastaserna som vuxit och trycker på något. 

-Vill fina läkaren prata med oss ensamma eller med Nora, frågar Marcus sjuksköterskan som är hos oss i rummet. 
-Det är nog bra om ni träffar henne ensamma, svarar sjuksköterskan. 

Vi förstår vad det innebär. 
Det är inte bra. 
Men hur dåligt det är vet vi inte. 
Och anar inte heller. 

Vi sitter i det pyttelilla samtalsrummet.
Fina läkaren tittar på oss. 

-Det ser inte bra ut, CTn visar mer än sju nya metastaser i huvudet varav en är över tre centimeter, säger fina läkaren. 

Fina läkaren säger att de inte vet vad man ska göra nu. 
Ett samtal med strålningsdoktorn är planerat till efter helgen. 
Kanske kan man stråla mot huvudet. 
Men det har även vuxit i lungorna. 

Vad som är bra eller dåligt nu vet man inte. 
Och vad som är bäst eller sämst att dö av är svårt att avgöra. 
Vi resonerar lite och enas om att det enda som är viktigt nu är Nora. 
Att alla beslut ska handla om det som blir lättast för henne. 

Om två dygn är det över. 
Men det vet vi inte nu. 

Fuck cancer! 


tisdag 15 mars 2016

Släppa taget

Jag pratar om den inre stressen. 
Den som gör att jag inte får ro. 
Inte kan njuta av en ledig dag. 
Och som gör att jag fyller min tid med surf och multitasking. 

-Har du släppt taget om sorgen? frågar psykologen. 

Jag får panik och vill nästan slå till henne. 
Hatar kommentarer som släppa taget och gå vidare.
Jag kommer aldrig släppa taget om Nora, och med henne följer sorgen. 
En sorg som jag föreställer mig blir allt lättare att leva med över tid. 
Som startade i djup smärta och som kanske kan sluta i svag tinnitus. 

-Vad menar du med att släppa taget? frågar jag.

Hon förklarar att hon menar att släppa taget om det som smärtar. 
Det som gör att jag inte kan stanna upp och låta det bli stilla. 
Det som hindrar mig från att leva i nuet.  
För att det finns det som smärtar så mycket att jag inte vågar. 

-Det kan hjälpa att ha ett samtal med den som dött, säger psykologen. 
-Hur då? frågar jag. 
-Man kan ha ett inre samtal eller gå till en plats där samtalet kan ske eller kanske skriva ett brev, säger psykologen. 

Jag blir praktisk och föreställer mig samtalet. 
Bestämmer mig för att det får bli ett brev. 
Ett brev till Nora där jag förklarar att jag är ledsen att jag inte kunde göra mer. 
Att jag gjorde så gott jag kunde men känner att jag inte räckte till. 

Att jag skäms för att jag inte orkade ta det där samtalet.
Inte vågade ställa frågan. 

-Nora, vad tänker du om att du inte blir bättre?

Jag samlar kraft för att skriva det där brevet. 
Det tar emot. 
Det kommer bli smärtsamt. 
Men jag tror att det kan bli bra. 

Fuck cancer! 

lördag 5 mars 2016

Nora en kämpe stark som få

Fyra år sedan. 
Vi kom iväg till Trysil. 
Nora fick bestämma. 
För några veckor sedan opererades hon i huvudet. 
Om några veckor dör hon. 
Men här står hon på skidor.
Nora en kämpe stark som få. 

Fuck cancer!

torsdag 3 mars 2016

Kreativa rådet

Upprymd efter dagens lunchmöte. 
Påfylld av energi. 
Fyra fina kvinnor. 
Med knivskarpa hjärnor. 

Ett kreativt råd. 

För ett potentiellt projekt om synliggörande. 
Synliggörande av det svåra.  
Döden. 

Vi pratar om hur stigmat kring döden kanske egentligen handlar om hoppet. 
Att ångesten handlar om att vi inte vågar släppa taget om det. 
För till och med när vi vet att dödlig sjukdom inte går att bota uppehåller vi oss mer kring hoppet än kring döden. 

Och hur svårt vi har för att nämna döden vid dess rätta namn. 
Vi säger att vi går bort. 
Somnar in. 
Eller går vidare. 

Dagens samtal i process.  

Min hjärna går på högvarv. 
Vi får se vad det mynnar ut i. 
Tacksam. 

Tack "kreativa rådet" för idag!


Fuck cancer!

Skriv ut